Mitt 60 års kalas-kidnappingen - Kennel Boarhunters Great Danes

Go to content

Main menu:

Mitt 60 års kalas-kidnappingen

Om oss
Plats: Småland - Älghult - Hageskruv    
Datum: 18.mars 2000     
Tid: 22.30  

På busshållplatsen i Hageskruv träffades ett gäng skumma individer. De träffades där i smyg för att inte bli upptäckta. 
Men det blev dom!

Den lokala polisen som jagade en person i stulen traktor och med ett lass timmer, tvärnitade och svängde in på parkeringen för att kolla vad som försiggick den 18. 3. 2000. 
De möttes av en del färdig omklädda spöken och en del som höll på att bli klara efter en kortare stund. Efter att tagit reda på vad spöken skulle göra och vem som skulle drabbas samt ett gott skratt, jagade de vidare för att jaga boven.
Omkring 23.00, medan jag satt framför Tv’n, stormade min äkta hälft Christina helt upphetsat och skrikande in i Tv rummet.  
”Norbert, det smyger någon i vår trädgård!!!”

Jag rusade upp till övervåningen för att få en bättre översikt över hela vår trädgård och fullt riktigt! Christina hade rätt! Jag kunde se en skugga av en figur som smög mot husets bakre ingång. Vad är nu detta, tänkte jag, det måste kollas. Medan jag gjorde tog på mig mera lämpliga kläder hördes det ett fruktansvärt oväsen i vår trädgård vid den bakre ingången.

Våra hundar väcktes och de bildade en kör med de övriga rösterna vid ingången.
Något skumt var på gång!

Nyfiken och tämligen irriterad sprang jag nerför trappan från övervåningen. Med en konstig känsla i magen. Ljus, tänkte jag. Tryckte strömbrytaren. Inget hände. Av någon underlig anledning tändes inte belysningen vid entre’n. Jag öppnade sakta ytterdörren, plötslig hörde jag ett nytt ljud, dunk, dunk ,dunk… Det var mitt hjärta! Jag tryckte upp dörren med kraft och stirrade rakt in i mörkret.

Jag stormade ner för trappen och ropade 
”Vad i herrans namn gör ni här?
Vilka är ni?”
 undrade jag. ”Är ni inte kloka?”

Jag fick inget svar på min fråga. Då gick jag med stadiga steg direkt mot det första spöket, slet bort den vita huvan och blev mer eller mindre chockad över ansiktet som dolde sig under huvan.

Ansiktet tillhörde Kerstin Franze’n, valpköpare och god vän sedan många år!
Då gick det upp ett ljus! Jag hade blivit lurad igen! 
Våra valpköpare och släktingar hade återigen hitta på hyss för att uppvakta mig på min 60 års dag.

Spöken bar på skyltar med protester mot det ena och det andra. ”Inga föroreningar i Älgasjön” syftade på att våra hundar inte skulle bada i denna sjö. ”Ej med veden skoja, när Nobbe värmer kojan” syftade till att jag eldade en gång så hårt att det brann i stugan. De andra protesterna kommer jag inte ihåg längre.

Allt var fixat i förväg! Givetvis blev vi bjuden på allt.
Nu inmundigade vi en alldeles utmärkt måltid. Drycken var något helt speciellt. En öl som hade tagits fram av Håkan och Nettan som jobbade på Åbro. Chili Beer! Chiliöl!

Det går ej att beskriva ölets goda smak. Chilin var den mycket dominanta  kryddan i ölen. Mina ögon rann som vattnet i Niagarafallet. Men god var denna dryck!
Efter en mycket välsmakande måltid och några Chili var det läge för att få en present. De flesta som lade ihop pengar till min present var närvarande. Kerstin, Pär, Peter, Lena, Susanne, Håkan & Nettan, Göran, Ulla, Lena, Håkan, Linda, Kari, Gilbert, Monika, Anders och Katharina.

Det hade tidigare klagats på att jag skulle ha ett dåligt minne, vilket jag absolut inte kan tycka. Gänget slog sina kloka huvuden ihop och presenten blev ett nytt, större och bättre minne så klart. Inte till mig personligen utan det blev ett 64 Mb minne till min dator. 
Jag borde vara beredd på detta. De hade ju tidigare vid min 50 års dag kidnappad mig efter hundutställningen i Malmö. 

Nu hade de lyckats igen!
Jag demaskerade en efter en och till slut var dom där alla. Våra valpköpare, släkten och vänner!
Efter en gripande hälsningsceremoni hämtade spöken några smörgåstårtor, öl samt övriga tilltugg.

Presenten var mycket efterlängtat av mig och har kommit väl till pass.
Efter festligheterna åkte en del vänner hem, men de flesta stannade kvar, sovandes på alla möjliga och omöjliga platser i vårt hus, för att dagen därpå kunna åka hem utan problem.
Jag vill passa på och tackar alla som var delaktiga i denna uppvaktning på min 60 års dag! Det var en helt underbar och öförglömlig kväll. Jag vet inte vad jag kan säger mer om dessa människor. De är helt enkelt underbara och jag känner mig stolt och previligerad att de är mina vänner. Fortfarande efter alla år och då kommer ooosööökt en tanke, vad händer om 10 år?
Back to content | Back to main menu