Mitt 70 års kalas - motorcykelgänget - Kennel Boarhunters Great Danes

Go to content

Main menu:

Mitt 70 års kalas - motorcykelgänget

Om oss
Det hade blivit lite grönt överallt i vår trädgård! Det var bara en vecka kvar till min 70 års födelsedag!

Jag hade mina funderingar sedan en längre tid om det skulle bli något bus av mina valpköpare och övriga vänner i samband med min 70 års dag. Men så nära min födelsedag hade de aldrig tidigare hittat på något bus. Med busgeneralen Ulla Olsson hade jag inte pratat på ett tag. Jag började att bli orolig. Var hon kanske sjuk?

Det var först senare i samband med en av Annas valpars reklamation i Malmö, som hon ringde upp mig och bad mig om hjälp och att komma till Malmö för att  checka valpen. Anna var i Tyskland och jag ville att vi kolla upp detta så klart.
I övrigt var det tyst från fru Olssons håll. Så jag klarar mig nog denna gång, trodde jag
.
Men, jag hade fel! Den 21.april klockan 7.00 vrålade en radio utan för vårt sovrumsfönster så att rutan vibrerade:
”Är du vaken Lars, är du vaken Lars”
 och så började min födelsedags firande, med bus!

Jag hoppade ur sängen
 med en enastående hastighet och öppnade vår ytterdörr! 
Vem står där? Givetvis Pär och Kerstin Franze’n. Två av våra bästa vänner och valpköpare.De hade gjort det igen!


De lurade mig igen på min födelsedag!

Efter en glad hälsnings ceremoni och överlämnade av diverse presenter åt vi frukost som Per och Kerstin hade med sig. Mysigt att bli bjuden till frukost! Presenter var det gott om, bla. en fotovisare och en rollator som kunde komma till användning om några år menade dom. Efter en stunds trevligheter skildes vi och lugnet återkom
.
Sedan ringde Annas sambo Stefan och frågade snällt om jag ville följa med honom till Malmö och titta på valpen. Jag kunde även ta Christina med mig. Varför inte tänkte jag, då slipper jag att köra själv.

30 minuter senare anlände Stefan och vi styrde mot Malmö. Jag tyckte att han inte valde den kortaste vägen precis och undrade var den valpen fanns som vi skulle titta på. Svaret var enkelt. Vi är snart framme!

En minut senare körde vi på en parkeringsplats och vi lämnade bilen för att gå mot en större mängd skinnknuttar med sina motorcycklar
.
Vad är nu detta undrade jag. Längst borta fanns Ulla Olsson ibland skinnknuttarna och vinkade vilt för att väcka min uppmärksamhet.

”Här är det, här är valpen, han ligger i bilen”!

Med raska steg gick jag mot den röda Volvon och titta i bakluckan som var öppen. Där låg en gul Grand Danois valp alldeles stilla och tittade på mig. Det var en tyghund! Jag räknade hans tänder och undersöktr honom och ställde diagnosen att valpen var frisk.

Då fattade jag att jag blivit lurad för andra gången på min födelsedag!

Skinnknuttarna var helt ofarliga. De bjöd Christina och mig på mycket trevlig rundtur på motorcykeln.  Det var skitkul åka i en stort kortege genom Malmö.
Efter rundturen blev det bowling och mat i Kronprinsens lokaler. 
Ett stort TACK till alla som var med och gjorde det möjligt att fira min 70 årsdag tillsammans. Det är verkligen kul att så många av våra valpköpare återigen lurade mig.

Back to content | Back to main menu