Boarhunters Importhundar - del 1 - Kennel Boarhunters Great Danes

Go to content

Main menu:

Boarhunters Importhundar - del 1

Grand Danois
Willowruns Karat of Schlehhecke

Född: 1985 08 16
Fader: US CH Rachels Ravon Pal v.Willowrun
Moder: NL CH Brigitte v.d. Schlehhecke
Uppfödare: Doris Zevens, Tyskland
Ägare: Norbert Schaub och 
Per-Inge och Marina Persson 
                     

Vi importerade Willowruns Karat of Schlehhecke från Doris Zevens, som var den tidens mest erkända uppfödare av Grand Danois av det blåa färgslaget.Vi hade tidigare haft kontakt med henne och beställde en valp av hennes USA/Tyskland korsning. 
Detta tyckte vi var exakt det vi var ute efter. När hämtade Willowruns Karat of Schlehhecke blev det en gripande avsked. Doris grät när vi gick till bilen med honom för att åka hemåt för att kunna sätta honom i karantän i Sverige. Hon hade onda aningar. 
Resan med bil och färjan Sassnitz-Trelleborg var spännande för honom och han blev klappad av många resenärer. Efter ankomst i Trelleborg åkte vi efter en massa kontroller och pappersexerxis till karantänen i närheten av Uddevalla.

Där blev han hälsoundersökt och allt var bra. Vi var myckat glad för vår valp och vill besöka honom ofta, men det gick inte. Man fick beställa tid före besök. Under första besöket fick vi se att Karat inte hade mycket att ligga på och vi fick lov att vid nästa besök ställa in en medhavd soffa för att han kunde ligga mjukare. 

Vi byggde upp Karat och ju äldre han blev, ju snyggare blev han. Karat var en fin och trevlig utställningshund. Han skötte sig lugnt och fint i ringen. Han blev även en jättefin avelshund och en av hörnpelarna i vår avel. Karat fick inga championtitlar men andra meriter som BIR, BIM på SGDKs utställningar.
Tiden blev lång och besöken många. Då var det dax att hämta honom. Äntligen! MEN,när vi fick hem honom från karantänen var han bara skinn och ben. Han hade stora liggsår på armbågarna. Han såg helt enkelt bedrövligt ut! Doris Zevens aningar hade besannats. 


Yaghan v.d. Bocksleite
Född: 1996-01-05
Fader: CH Florian v. Mendener Berg
Moder: CH Olivia v.d. Bocksleite
Ägare: Norbert Schaub, Håkan Einarsson
Uppfödare: Karin Gewinner, Tyskland
Yaghan v.d. Bocksleite var en mycket viktig kugge i vårt avelsarbete. Vi fick ögonen på Karin Gewinners blå Grand Danois under en utställning i Tyskland och beställde en hanvalp i hennes kommande valpkull. 
1996 åkte Håkan Einarsson, Nettan Skytt, Christina och jag till Karin Gewinner för att hämta vår hanvalp Yaghan. Det blev en fullträff. 
Yaghan var inte bara frisk och vacker utan hade en hel del mellan pannbenet. Han blev Champion och fick även ett LP.(Lydnadsprovs Diplom) Av praktiska skäl hade Håkan Yaghan hos sig. 

Vi själv hade för många tikar hemma och ville inte riskera någon tjuvparning.En kall vinterdag mitt under lydnadsträningen blev Yaghan skrämt av en aggressiv hane som anföll hunden som satt bredvid Yaghan. Yaghan sprang rätt in i skogen och försvann. Håkan och Nettan gick skallgång, Radion informerade om en lösspringande Grand Danois och tog emot samtal från lyssnare som hade sett honom. 
Inget hjälpte. Vi åkte upp med en av våra tikar för att skulle få vittring och kommer fram. Nix! 
Han var borta i flera dagar i en iskall vinter. En dag när vi var i skogen träffade vi en man som brukade utfodra rådjuren. Vi frågade honom om han hade träffat på Yaghan men det hade han inte. 
MEN, däremot tyckte han att det gick åt väldig mycket foder åt till rådjuren. 
Vi tog reda på var rådjurens foderplatser låg och väntade och väntade.
Under tiden hade vi frågat en hundpsykolog och berättat om Yaghan. Vi fick ett dedslående besked. Hade Yaghan varit borta mer än två dagar skulle han bli som en vildhund igen och inte känner igen oss. Håkans farsa fick en dag syn på Yaghan och kallade på honom. Yaghan flydde direkt. Håkan och Nettan hårdbevakade rådjurens foderplatser och då, efter många dagars ensamhet i Smålands mörka skogar kom Yaghan smygande mot foderplatsen.
Nettan hade en hel hink med köttbullar med sig vilka hon tidigare hade kastat ut vid foderplatsen. Yaghan letade upp köttbullarna. En efter en och plötsligt står han framför Nettan. Hon sträckte försiktig fram sin hand full med köttbullar. Han käkade upp köttbullarnar snabbt och började lukta på Nettans händer. Då hände det något helt oväntat. Yaghan kände helt plötsligt igen Nettan och Håkan. Yaghan var skitglad och studsade runt av glädje. Han blev kopplat och veterinären besöktes för kontroll.
Allt såg bra ut men det syntes att han hade gått ner i vikt och att han hade ganska slitna trampdynor efter att rännande i vinterkylan.
Oj vad vi var glada över att vi fick tag på honom oskadd. 
Back to content | Back to main menu