Utställningsresa med Grand Danois - Kennel Boarhunters Great Danes

Go to content

Main menu:

Utställningsresa med Grand Danois

Vår semesteresa till Norrland 1988
Att resa på semester när man har en hundkennel är inte det lättaste. Man kan helt enkelt  inte sticka ifrån sina hundar. I år kunde vi lösa hundpassningsfrågan genom vår kompanion Per-Inge och hans äkta hälft Marina. De tog hand om våra hundar på hemmaplan, medan hanen Einstein åkte på ett träningsläger i Simlångdalen.
Kennel Faxe, dvs. familjen Alvehielm tog hand om Einstein medan vi var på semester.
I vår reseplanering ingick givetvis ett besök hos våra valpköpare, för att se hur saker och ting har utvecklats samt för att fördjupa kontakten mellan oss. På så vis mellanlandade vi i tur och ordning i Simlångdalen, Haninge och Husum. Det var väldigt kul att få återträffa våra valpar och dess ägare.


Syftet med vår resa var inte bara att få några dagars välförtjänad semester utan vi skulle besöka den pågående hundfestivalen i Norrland. Vilka hundar skulle vi med? Vem hade de bästa chanserna? Vår blåa valp Farrah var given. Vi visste däremot  inte när hon skulle börja löpa. Därför fick hanarna Einstein och importen Willowruns Karat of Schlehhecke  inte följa med. Istället fick ungtiken Estella den andra platsen i  bussen.
Med på resan var även Ingemar Johansson. Inte världsmästaren i tungviktboxning utan Christinas systerson, som hade en liknande kroppshydda som original Ingemar.Ingemar brukar hjälpa oss med våra hundar och kennelarbete och vi tyckte att han borde följa med oss till Norrland.
Vi bodde dels i vår blåa dubbelhjulade Ford Transitbuss och dels i ett hustält under vår resa. Naturen var helt underbar under hela vägen norrut. Speciellt vid höga kusten var det vacker.
Det var långa sträckor vi avverkade. Ingemar och jag växelkörde. Ingemar hade inte sitt körkort ännu och vi passade på att låta honom övningsköra Forden. Han körde säkert och bra. Jag är övertygad om att ingen körskoleelev har kört längre sträckor än Ingemar.

Vi körde på kvällar och nätter. Vi hade inte någon brådska och kamperade ofta. All bada var ett måste i den rådande hettan.
Lördag, den 2.juli 1988 anlände vi med vår blåa Ford Transitbuss till Bergsviken, en liten by i närheten av Piteå. På en naturskön halvö slog vi upp vårt tält. Vädret var fortfarande fint. Våra hundar sprang lösa och tog sig ett dopp när de kände för det. När de tyckte att det blev för varmt, grävde de en djup håla i sanden och lade sig i den för att svalkar sig. Där kunde de ligga timmar vis och njuta.


Vi själv njöt av den goda Norrlandsölen medan vi ivrig jagade de norrländska attackmyggorna. De tycktes ha en förkärlek för Ingemars blod. Eller kanske på grund av hans kropps inbjudande stora landningsområden?
På söndag åkte vi till Piteå för att visa våra hundar på SKK’s utställning. 
Domare var Hans Lehtinen från Finland.
Han dömde fram North Danes Busy – Bissie till BIR bland de vuxna och vår Boarhunters Farrah till BIR valp. På området träffade vi ett helt gäng trevliga norrlänningar som hälsade oss välkommen. Från och med nu var vi adopterade av Lilian, Janne, Maybrith, Gunnar, Ann-Helen, Sture, Barbro och Birger. Dom gjorde allt för att vi skåningar skulle trivas i lappmarkerna.
På måndag hade vi en trevlig grillafton där 20 personer deltog. Bland dessa var även västra avdelningens ordförande Bert Gissberg med sin äkta hälft. Det blev så klart mycket hund- och utställningssnack, medan det grillades, korvar, köttbitar och även fisk i olika skepnader. Hundarna trivdes som fiskarna i vattnet. Jag tror att t o m. herr Werner ”Harlekin” Fuchs skulle ha bleknat av avund. Där sprang och lekte ett 15 tal grandisar av alla färgvarianterna utan att det blev tillstymmelse till bråk. Trots förekomsten av suspekta individer som mopsar, Taxar, griffonger och bearded collie samt lukten av den grillade maten blev det inga som helst intermezzon. Det var vrkligen kul att se så många hundar i en enda lekande flock.
På kvällen samlades vi kring en lägereld vid AMU-Centers stugby.
Vi var ganska många GD ägare från Sveriges alla hörn, men även familjen Honstad från Norge hade hittat till oss. Herrn i familjen skulle komma att spela huvudrollen den kvällen. Efter grillningen startade nämligen en pilkastnings tävling. Det var många som var duktig på detta. Tävlingen blev mycket jämn. Då steg herr Honstad från Norge in i kastringen. Med ett kraftfullt, välriktat kast lyckades han att slå ner hela piltavlan från trädstammen där den var uppsatt. Pilen föll rakt ner på en läskflaska som stod nedanför trädet och slog ett hål i läskflaskan. En fontän av läsk sprutade och sprutade… Folk skrattade…
När läskfontänen hade sinat var både läsken och norrmannen borta. Han kände kanske på sig att det norska sättet att kasta pil inte blev riktigt populärt. Han var en kul prick ändå tyckte vi, men inte hans äkta hälft, som tyckte annorlunda om händelsen.


På tisdagen besökte vi Monica Stavenborns föredrag som handlade om hundarnas fertilitet.Mycket av det hon framförde hade vi själv upplevt.
Vi fick en bekräftelse på varför en av våra tikar gick tom efter tidigare parningar. Tipsen hon gav kommer säkert framtida parningar till godo.


På onsdagen startade norra avdelningens officiella utställning vid Bergvikens Folkets hus. Domare var Mr. Keith Lowell från Australien. Det var intressant att se hur denna exotiska domare skulle välja sina favoriter. Han tyckte mera om de kraftiga hundarna.

Vår Boarhunters Farrah blev BIR i valpklassen och bland de vuxna hittade han North Danes Brindle Beauty. BIM blev familjen Honstads Dalögårdens Be My Bodyguard, även han tigrerad.
Tigrerad var även Big Foots Made For Striptease. Vi hade tidigare lärt känna både hunden, ägarinnan och hennes väninna från Junsele. Tjejerna var lite nerviga och osäkra på om de skulle gå in i ringen eller inte. De var rädd att få ett blått band. Då beslöt Ingemar, Christina och jag att bilda en röststark hejaklack för att heja fram ”Strippan” som vi kallade hunden. Det gjorde susen!
Strippan blev fyra i tikklassen med ett rött snöre. Matte lyste i samma färg av glädje över det röda snöret hon och Strippan hade vunnit. Nu skulle de ställer ut hunden på fler utställningar…
Efter tävlingen lite senare på kvällen var det dags för supe’n med norrländska läckerheter. Efter ytterligare hundsnack och inmundigande av champagnen som North Danes Brindle Beauty hade vunnit drog vi oss tillbaka. 
Vår Boarhunters Farrah blev BIR i valpklassen och bland de vuxna hittade han North Danes Brindle Beauty. BIM blev familjen Honstads Dalögårdens Be My Bodyguard, även han tigrerad.
Tigrerad var även Big Foots Made For Striptease. Vi hade tidigare lärt känna både hunden, ägarinnan och hennes väninna från Junsele. Tjejerna var lite nerviga och osäkra på om de skulle gå in i ringen eller inte. De var rädd att få ett blått band. Då beslöt Ingemar, Christina och jag att bilda en röststark hejaklack för att heja fram ”Strippan” som vi kallade hunden. Det gjorde susen! Strippan blev fyra i tikklassen med ett rött snöre. Matte lyste i samma färg av glädje över det röda snöret hon och Strippan hade vunnit. Nu skulle de ställer ut hunden på fler utställningar…



Nästa morgon åkte vi norrut och slog läger på Frevisörens utmärkta campingplats. Vi fördrev tiden med svalkande bad och fiske. Vi paddlade kanot eller seglade optimistjolle. Vi gjorde rubbet! Toppen!
Ett litet missöde råkade Ingemar ut för. Han var en djäkel till kunna segla från land ut över sjön, men han kunde inte segla hem i motvind. Han fick lämna optimistjollen och vi hämtade hem honom. Uthyraren av jollen fixade hem jollen.
Något senare anlände norrlänningarna med sina husvagnar. Man började genast att planera för en surströmmingsskiva som skulle ”avnjutas” efter den inofficiella färgutställningen. 
Domare var Majvor Näsman. Även hon gillade våra hundar.
Efter tävlingen åkte vi tillbaka till campingplatsen och förberedde oss mentalt för den kommande surströmmingsskivan. Under mottot att taga seden dit man kommer, kastade vi oss över surströmmingen. Utan att kasta upp! Fisken smakade faktiskt bättre än lukten som fanns runtomkring oss. Ingemar höll tom jämna steg med de infödda surströmmingsälskarna. Själv nöjde jag mig med att käka en hel fisk, sedan fick det vara. Det gick åt en hel dl öl för att skölja bort fisksmaken…
Under kvällen fick jag besked på att vår Boarhunters Cardinal hade vunnit ett Cert i Laholm. Glädjen blev stor , inte bara för oss utan också bland våra norrländska vänner.
Ju längre kvällen gick, ju närmare kom tiden för avsked. Det var nu endast den internationella utställningen i Haparanda kvar att besöka. Sedan skulle vi åka hem till Skåne igen. Domare var Diane Andersson från Norge. Vår Farrah blev BIR – valp. Jag hade fått förtroendet att ställa vår Boarhunters Amor. Han blev den bästa hane, men domaren valde att inte ge honom ett Cert. Boarhunters Estella vann ett Ck och ett CACIB. BIR blev den gula tiken NoS Only You.
Efter valparnas final hände det något originellt. Man skickade in jultomten med en ren, dragande en slags kälke med alla de presenter som delades ut till domarna. Efter denna unika ceremoni åkte vi hemåt. Vi mellanlandade hos Lilian och Janne i Råneå för en kopp fika. Sedan bar det obönhörligen hemåt. Vi måste ju hinna till jubileumsutställning i Jönköping.
Sammanfattningsvis kan jag, utan att tveka, påstå att det visst går att ha semester med två stora hundar av rasen Grand Danois. Visst var resan jobbig, men oerhört rolig och givande. Det var kul att träffa andra GD människor och knyta nya vänskapsband. Vi har mycket att ge och ta av varandra. Jag hoppas att denna reseskildring kommer att bidra att många fler än vi kommer att upptäcka norrland nästa år. Eldsjälarna i norrland, trevliga människor och den fantastiska naturen är absolut värt en resa
På SGDK's jubileumsutställning i Jönköping blev Boarhunters Farrah BIS 1 i valpklassen. Boarhunters Einstein vann ett Cert och blev BIS 4:a. Boarhunters Dolores blev BIM. Kennel Boarhunters vann även Uppfödarklassen.
Vidpennan: Norbert Schaub – Kennel Boarhunters, 1988
Kommentar
Idag, 27 år senare, är alla Grand Danois avdelningar, Södra-, Västra-, Norra- och Mellansvenska- avd. nerlagda. Allt styrs från Stockholm. Kontakten med och mellan medlemmarna är nästan obefintlig idag.
Det var roligare förr i tiden. 

Back to content | Back to main menu